Hädanfärd

Hit där ingen frid nå
inne i djupen av skräck
hur vidrigt kan ni ej förstå
Här, i en natt svart
som mörkaste bläck
De sista ljusen är nu för alltid
borta och väck

Tankar som flyter ut
I nattens kalla famn
Med skuggor som kommer in
i beodets kämpande brus
och Liemannen gör sitt kall
vid havets stupa brant

snart det skall spikas
en kista ihop under ok
för blott ett kött präglat
i decenium av andens sveda
livets all träda, då klar
så börja hava upp all jord
ner skall du saknas däri
din kropps kött gå in i död

en nål med gift, så liten
och inte hugg från någon dolk
slog porten till själen upp
i tystnaden kommer de tusenfallt
för att knipa den sista
gnistan av ljus

tankar som flyttar ut i nattens kalla famn
med skuggor som kommer in
I blodets kämpande brus
och Liemannen gör sig kall
vid livets stupa brant