Vagabond

Försupen i förtvivlan
Kuvar jag mig
Klorna som klöser min själ
Sanningen som väger likt bly
Försvinner in i hörnet
Hos den grå massans gemak
Röken domnar mitt medvetande
Under korta stunder är jag fri

I korta stunder är jag fri
Fri från dessa jävlar
Jag förkastar dem alla

I sorlet hörs en röst
Bekant men ändå främmande
Den delar med sig av sin börda

Den delar med sig av sin börda
Den tillhör mig

Känslan när jag lättar på mitt hjärta
Befriande men ändå skrämmande

Försupen i förtvivlad
Sanningen väger likt bly
Era jävlar
Jag förkastar er alla